Semester
Torsdag 11/3
Lyfte från Portland 00.20
Fredag 12/3
Landade i Minneapolis 5.40 på morgonen och var väldigt trött efter 1 timmes sömn. Hade en timme på mig att byta flyg och fick åka tåg mellan två terminaler. Åkte med världens minsta plan till Hartford och Anna hämtade upp mig på flygplatsen. Kändes inte som att vi hade varit ifrån varandra i 6 månader. Fick en rundtur i områdena där Anna spenderar sin tid. Åt lite lunch och hämtade barn. Anna hade bokat manikyr för oss tillsammans med två andra svenska tjejer. Det var roligt att prata svenska men också väldigt svårt att inte blanda med engelska. En vända till Target med sista inköp innan det blev sista packningen för Annas del. Somnade väl runt 1 och då var jag rejält trött efter att ha sovit 2 timmar på ett dygn.
Lördag 13/3
Klockan ringde 5.45 och då bar det av till JFK med bil. Anlände runt 9 tiden och fick checka in själva. Sen skulle en staff-tjej kolla våra pass och godkänna dem. När hon godkände mig kollade hon i Annas pass och tvärtom. Det här kallar vi säkerhet. Slapp betala väskorna också. Blev frukost/lunch innan det var boarding. Kände att vi stack ut lite grann i gaten då det bara var mörka och spansk talande människor. Dagen till ära är det också början på en storm i New York så självklart blir vi stående på marken i 2 timmar. Men mycket kort och skratt tillsammans med övertrötthet gick tiden fort. Flygresans roligaste händelse var nog att vi bestämde oss för att spela kort och anna fäller ner bordet framför sig. Då får mannen i stolen framför värsta utbrottet och börjar skälla på oss för att det tydligen gjorde ont i ryggen på honom. Vi kände att det var väldigt skönt att vi kunde prata svenska och prata om alla människor utan att de fattade något. Landade lugnt och säkert på Santo Domingos flygplats. Köpte turistvisum som visade vara sig att kort som man bara lämnade ifrån sig. Vid rullbandet kände inte Anna igen sin väska så jag fick rycka in. Jag tog första bästa väska som kom och visst var det rätt väska. Men Anna hade ju inte en grå väska, hon hade ju en svart. Eller hur var det kära du? Ut i ankomsthallen kom vi och det var som att gå på ett catwalk kan jag ju säga. Alla människor stod och kollade på oss, erbjöd taxi och var allmänt förvånade att se två vita tjejer komma ut. Hittade våran transfer buss och 30 minuter senare var vi på hotellet. Vid det här laget svettades vi ganska mycket. Vi hade en trevlig kväll med middag, drinkar och dans. Kom i säng runt 4.
Söndag 14/3
Första dagen och vi var uppe 8 på morgon. Frukostbuffé och sedan stranden. Lite trötta var vi nog eftersom båda somnade i varsin solstol ganska snabbt. Det kan man ju ångra så här i efterhand då jag själv brände mig ganska mycket. Vi spelade tennis på eftermiddagen och beundrade solnedgången på stranden.
Måndag 15/3-Lördag 20/3
Alla dagar såg mer eller mindre likadana ut. Vi njöt av solen, tävlade i olika tävlingar på stranden, spelade tennis, badade, drack drinkar, åt god mat, var på beach party, dansade, träffade människor från olika delar av världen (3 svenskar), tog massa kort, skrattade, åkte hiss,förvirrade människor med våran svengelska, tittade på shower, promenerade på stranden och framförallt pratade om allt mellan himmel och jord.
Lördag 20/3
Den dagen som vi inte ville skulle komma kom tillslut och det var dags att åka hem. Tråkigt att lämna allt och åka ifrån värmen. Landade i New York runt 21 och blev upphämtade och skjutsade till CT.
Söndag 21/3
Sista dagen tillsammans. Åkte till H&M och spenderade lite för mycket pengar. Men det var för att jag inte har varit på hm på 6 månader och det kommer ta ett tag innan det händer igen. Körde sedan till Bradley Airport för att hitta någonstans att äta. Men det kanske är världens minsta flygplats så det blev en sallad i knät. Sen kom det jobbiga. Hejdå Anna, ses om 3 månader! Mitt flyg till Chicago gick på 2 timmar sen hade jag 20 minuter att byta. Chicagos flygplats är ju inte direkt liten och det tog 20 minuter att ta sig från gate till gate. Andra flygningen var väl en så kallad mardröm då jag satt vid fönstret med en ganska stor amerikanare brevid mig. Han var inte direkt tjock bara stor och han tog upp hela armstödet och det ångade ut värme ur honom. Det var som att jag hade en hårtork blåsande på mig hela tiden. Sen somnade han och tippade nästan över på mig. Nej usch det var inte roligt alls. Flygningen tog väl 4 timmar och jag var trött när jag landade hemma i Portland igen. Krista hämtade snällt upp mig.
Kortfattat var veckan helt fantastisk! Det enda dåliga jag kan komma på var att poolen var ganska skitig. Men det har sin förklaring när människor går från stranden direkt ner i poolen.
Veckans kommentarer:
- Nuli Nuli
- Catastrofico
- Nada nada
- I will be back and I will be here
- Dos pina coladas por favor
Anna, du kan ju lägga till något om det saknas någon kommentar.
Bilder kommer! Och en uppdatering om den senaste galna veckan kommer! Nu blir det sängen :)
Vila i frid
Vid ålder av 101 år gammal somnade Märta idag.
Vila i frid gammelmormor!
Jag lever
Jag är tillbaka från semester och barnen har 2 veckors spring break vilket innebär jobb, jobb och jobb. Återkommer när jag har tid för en uppdatering om semestern. Denna vecka innehåller 45 timmars jobb men vi gör olika saker varje dag. På två dagar har vi spelat minigolf, biblioteket, lunch på Burgerville, haft playdates, varit på Enchanted Forest Theme Park och njutit av solen. Det känns som sommar här nu och jag njuter :)
Nu blir det sängen innan spinning imorgon kl 6. Sen får vi se vad som händer imorgon. Väderprognosen ser bra ut så det blir nog en utomhus aktivitet.
Sen har jag andra nyheter att dela med mig av, men väntar tills allt är klart.
Innan middag i Dominikanska Republiken
CATASTROFICO
Peace out!
Live uppdatering
Det hade ni nog inte förväntat er men vi har hittat internet på balkongen. Här borta i Dominikanska Republiken är livet ett paradis. Vad sägs om 35-40 grader varmt, vit strand, restauranger, musik, barer, pooler?
1 timme
Nu sitter jag på PDX airport och fick kontakt med internet. Will skjutsade mig hit och allt flöt på bra genom säkerhetskontrollen. Jag glömde inte att ta av mig skorna men glömde att ta ut datorn.
1 timme till avgång och en halvtimme till boarding.
Jag måste bara säga att jag älskar min värdföräldrar så sjukt mycket. Jag glömde säga det, men jag tappade bort min mobil igår. Tror att jag tappade den någonstans och sen har någon stulit den. Iallafall så kom min värdpappa hem med en ny mobil till mig igår. Hur snällt är inte det? Jag erbjöd mig att betala för den, men han ville verkligen inte ha pengarna. För några veckor sedan översteg jag mitt konto och här i USA så lägger de på en avgift varje gång du går back. Jag hade -30 dollar på mitt konto och min värdpappa satte över pengar. Även den gången ville han inte ha pengar för det.
Nu ikväll när han lämnade av mig gav han mig 50 dollar i resepengar. Jag hade verkligen inte förväntat mig det. Helt sjukt vad snälla och gulliga de är. De gör allt för mig! Jag är lycklig att de blev den här familjen.
Nu ska jag läsa min bok lite grann innan det är dags att gå ombord.
Ha det så bra!
Ellinor
0 dagar
Japp då har man jobbat sista dagen för den här veckan och också sista dagen innan semester. Det känns dunder. Barnen var väldigt gulliga idag och sa att de kommer sakna mig. Xander frågade om jag skulle komma tillbaka.
Om så där exakt 4 timmar lyfter mitt plan från Portland International Airport. Krista och jag ska väl åka om så där 2 timmar. Väskan är packad och det är egentligen bara datorn som ska ner i dataväskan.
Jag fattar inte att jag ska flyga. Jag älskar att flyga!! Jag fattar inte att jag ska träffa Anna imorgon. Jag älskar Anna!!
Jag fattar inte att jag ska åka till Dominikanska republiken och leva loppan i en veckan. Det kommer bli så nice det här. Googlade just på bilder från hotellet, kan ju dela med mig av några ;)
Connecticut and Coral Costa Caribe Resort - here I come!!
Take care
Bye
Blah Blah Blah
Ni vet den låten som går Blah Blah Blah i refrängen? Den är väldigt irriterande och har fastnat på min hjärna. Kan kanske vara den sämsta låten som är gjord. Jag är iallafall helt uppe i varv och vet inte varför jag är vaken när klockan är halv tolv. Jag har suttit och pluggat hela kvällen, repeterat allt jag har lärt mig under 11 veckor. För imorgon ska jag skriva slutprov i min kurs. Önska mig lycka till. Fick förresten tillbaka provet jag skrev förra veckan. Jag lämnade in det efter 5 minuter och fick det rättat tillbaka idag. Jag spikade alla rätt medans amerikanarna fortfarande kan skilja på substantiv och verb. Så imorgon klockan 10 smäller det!! Efter det är det över. Iallafall med kursen. Sen har jag ju hundra andra saker att fixa innan jag åker.
Jag har inte börjat packa än och vet inte ens när jag ska börja. Kanske på torsdag morgon eftersom jag åker på torsdag natt. Vad ska jag packa och hur mycket? Ständiga frågor men det löser sig. Det är skönt att göra allt i sista minuten. Bara jag har mitt pass och visum så ska nog de andra delarna lösa sig.
Jag kan inte fatta att jag är i ett annat land och framförallt ett varmt land om bara några dagar. Jag kan inte fatta att jag på fredag (efter ett visst antal timmar i flygplan och lite jetlag och trött) ska träffa Anna Anna ANNNNA efter 6 långa månader. För på söndag är det 6 månader sen jag lämnade svensk mark bakom mig. Kan det verkligen stämma? Ett halvår redan? Vad hände liksom?
Nu ska jag boka av några grejer på min lista och om ni har tur så dyker det upp ett inlägg innan jag åker (kanske på flygplatsen här i Portland eller kanske Minneapolis tidigt på fredag morgon) eller helt enkelt live direkt från dominikanska republiken.
SA JAG ATT JAG SKA PÅ SEMESTER? 10 DAGAR UTAN KRÄVANDE BARN OMKRING MIG? WONDERFUL!!
Another day in paradise
Jag vet inte vart jag ska börja.
Jag skrattar när jag skriver det här.
Jag har nog världens bästa och roligaste värdfamilj.
Våran humor är en världsklass i sig.
Kan ju dela med mig av vad som här hänt det senaste dygnet.
Fredag igår och vi bestämde oss för att ha en familjemiddag en gång för alla. Familjmiddagar brukar inte sluta så bra och det gjorde det inte den här gången heller. Jag vet inte hur jag ska förklara det men allt blev galet. Xander har hittat en leksakspistol och springer runt i huset med ett bad-guy skratt stup i kvarten. Ellery sitter och sjunger. Liam fick lämna bordet och äta maten på sitt rum. Krista, Will och jag sitter och tittar på varandra innan vi brister ut i gapskratt. Inte lätt alla gånger att ha familjmiddag. Just another day in paradise.
Idag på eftermiddagen när jag och Ellery kommer hem från stallet sätter Xander på sig gula solglasögon, sin super mantel och hämtar en sopkvast. Sen springer han runt och ropar att han är Ron Weasly. Jag trodde jag skulle dö av skratt. Tyvärr hade jag ingen kamera i handen men det var hilarious.
Ikväll efter att vi har haft grannarna:
Will: "Okey boys, lets put a movie on. But first pajamas on!"
Jag: "And Xander I don´t think you can have your shoes on when its movietime. Would you please put them in the front hall?"
Xander tar av sig skorna och tar upp dom i handen. Jag tror att han ska gå till hallen med dem. Men nej, han kastar skorna på mig och med skratt säger : " You are off duty!"
Alla var i köket samtidigt och alla nästan la sig på golvet av skratt.
Jag kan ju dela med mig av lite andra meningar som den här 3-åringen säger. Han har ju ett ganska stort ordförråd. Här kommer en blandning:
- Ellinor is really freaking out of those fishes.
- Me and my Au pair are going to the park.
- Hands up or I will kill you
- Actually I don´t feel like having a bath tonight.
- Nobody can be better than me.
- Wow, that is amazing
- I´m so exhausted because that gun broke.
- Ron Ron Ron Weeeeeeeasly.
- Look how big I am
Det där var bara ett smakprov av vad som poppar ut hans lilla mun.
Som ni kanske förstår har jag haft en väldigt rolig lördag. Jag hade en ridlektion idag som gick väldigt bra. Inte ska man klaga på att det är 18 grader varmt ute och solsken den 6:e mars.
Imorgon söndag och då hoppas jag att jag kan prata med Sverige och med Anna. Imorgon kväll kommer det en hel del människor hit. Hela vingruppen med ungar på det. Crazy kommer det bli!
Bara Sön, Mån, Tis, Ons, Tors kvar innan jag sent på Tors kväll sätter mig på ett flygplan till Anna. Om en vecka är jag i värme och har semester. UNDEEEEEEERBART!!!
Den bästa bilföraren i stan
Jag kan inte sluta fascineras av 2 saker även fast jag har befunnit mig i detta land i ett halvår nu.
1. Hur många människor det bor i USA och hur mycket olika delar det finns. Alla stater ser så olika ut, har olika väder och har egna lagar. Min dröm är att någon gång göra en roadtrip i hela USA och besöka alla stater. Det finns så mycket att se!
2. Hur mycket bil man kör. Man kör ju verkligen bil överallt. Det finns liksom ingen gräns, bara man ska längre ner på gatan för att hämta en unge hos grannen kör man bil. En anledning till bilkörningen är väl för att det är såna avstånd överallt. Man måste ta bilen för att komma dit man vill. Det finns ingen direkt lokaltrafik här i Oregon. Det finns bussar men de går ju på så dumma tider så att ingen åker. Jag vet inte hur lokaltrafiken är i resten av landet. Antagligen så är den bättre vid storstäderna. Oavsett vilken tid på dygnet man är ute och kör så är det alltid trafik överallt.
Jag vet inte om jag har sagt det, men i sommar när vi åker till Cape Cod så kanske halva delen av oss ska åka bil genom hela landet för att vi ska kunna ha en bil som rymmer 6 personer på östkusten. Jag är ganska taggad på det och tror att det kan vara en upplevelse. Vi får se hur det blir med den saken.
Dag 3 + 4 avklarade
Godkväll! Jag ligger i sängen med täppt näsa och halsont. Det började igår kväll och har pågått hela dagen. Jag tror aldrig jag har haft så ont i halsen förut. Det verkligen bränner och halsmandlarna är svullna. Men efter lite isvatten, te, halstabletter och naturläkemedel känns det lite bättre. Jag avvaktar och ser ut jag mår imorgon innan jag låter Krista skriva ut medicin åt mig. Förmodligen är det väl halsfluss men jag vet inte.
På grund av att jag inte mådde så bra idag har jag inte jobbat. Det var inte tänkt att jag skulle jobba heller, jag skulle ha träffat vänner idag. Men istället har jag spenderat dagen i sängen. Får se vad som händer imorgon, mormor och morfar är fortfarande här och stannar nog till på tisdag hoppas jag.
Angående jordbävningen i Chile och tsunami varningar på Hawaii är Krista och Will safe. Lite läskigt det där. Krista ringde oss igår morse och berättade att det förväntades tsunami. Men det blev inte så till slut. Tur var väl det :) Så de kan njuta av sin semester.
Idag är det förresten 28 februari och imorgon är vi inne i mars månad. Hallelulja vad tiden går fort. Bara 12 dagar tills jag får gå på semester!
Godnatt!
